Jag vill egentligen inte skriva om ett ögonblick som förändrat allt, jag vet nämligen inte om vilket ögonblick jag ska skriva.Jag minns när jag för ca. fyra år sen när jag hörde ett gräl, jag sprang och kollade vad som hände i vårt hus,
mamma och pappa stod innanför ytterdörren och jag hann precis fram i tid för att få höra min far säga till mamma:
- Går du ut genom denna dörren nu så behöver du inte komma tillbaka.
Och hon gick, alltså valde hon spriten framför sin familj.. bara för att hon inte erkände för sig själv att hon hade problem.
Nu har det gått fyra år sen dess, visst hade det varit jobbigt innan också.. men nu förändrades allt, mamma flyttade runt mycket och det blev bara längre och längre bort,
inget har blivit sig likt efter det..
Jag orkar inte ens tänka på hur det skulle kunna vara, det känns bättre när det är såhär..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kom ihåg att säga vem det är som kommenterar (:!
Det är mycket enklare för mig då =)!
Annars kanske jag inte ens tittar igenom kommentaren!
Tack!